Dramat Svart Madonna


Svart Madonna skildrar Jesu mor Maria som Mater Dolorosa, Smärtornas Moder. Hon är själssyster till alla de mödrar som förlorat ett älskat barn, men som reser sig ur denna den svåraste av sorger och vinner en ny och oanad styrka. Dramat är uppbyggt enligt samma mönster som de gamla mysteriespelen: kvinnan som stiger ner i underjorden för att söka sin döde son/make/bror och återför honom till livet.

Foto: Marie Petersson

En berättelse om Maria – den mörka modern


I Europa på 1100- och 1200-talet skapades en stor mängd svarta madonnor. De fanns på platser som Marsat, Le Puy, Montserrat och Chartres, som blev stora vallfartsorter och ägnades en stark folklig kult. Samtidigt med dessa svarta madonnor skedde ett uppsving för kärlekssångerna ur Höga Visan, som inleds med strofen: "Svart är jag - och vacker!"


En del forskare menar att de svarta madonnorna anknöt till en tidigare kult av svarta gudinnor som Artemis, Isis och Kybele. Dessa gudinnor förkroppsligade livet och döden i en och samma person. Den svarta färgen förknippades med den svarta bördiga jorden, med nattens svalka och grottans skyddande mörker, men också med kvinnornas mörka demoniska kraft.


Kulten av de svarta madonnorna var ett uttryck för en teologi som hade ett annat förhållningssätt till kvinnor och deras kroppar, liksom till hennes mörka sidor.


Under renässansen förknippades de svarta madonnorna med landsbygden och med "obildade" kvinnor och män. Under århundradenas lopp har mängder av Mariabilder huggits i bitar, fått armarna avhuggna, bränts upp, gömts undan och till och med målats vita. Men på något sätt har kulten av den svarta madonnan ändå överlevt in i våra dagar - och tycks vara i ständigt växande. Kanske går ett rop efter Maria i hennes aspekt av den Mörka Modern genom vår värld?